W F T

Ajjemen natt nummer tre helt enkelt. Känns så där skoj just nu.

Jobba jobba jobba, är det vad livet går ut på?
Att slita 148 timmar i månaden för att kunna ha råd att leva?
Det måste juh finnas en mening med att man ska arbeta. Man skall ge, jag ger ju i mitt arbete, men jag får också tillbaka, när man får ett sånt där underbart flin från tjejjen är mitt jobb guld värt. Eller när min andra tjej kommer, Åhh Emma, jag har saknat dig, det är stunder när arbetet är skoj, när man får tillbaka ´för det man ger. Ett arbete skall vara givande, vad är det för mening med det annars?

Att jag får betalt för att göra något jag tycker om är en bonus, faktiskt. Visst det känns inte alltid överdrivet skoj att gå till jobbet, speciellt inte nu när jag är så snorig, men so what?
Jag kan lika gärna vara här och få betalt, som att sitta hemma och försöka fördriva tiden med alla möjliga knep, ligga i sängen och vända och vrida sig, roligare kan man ha!

Men även om jag gör det jag tycker är skoj som arbete så känns det som att det måste finnas något mer med livets mening än att arbeta. Man skall göra saker som man tycker om när man är ledig dessutom. Det gör jag, men ibland känns det som att det är alldelles för lång tid emellan.  Det är det inte ens, jag gör något skoj i stort sett varje dag, så jag ska inte klaga och det gör jag inte heller, jag bara funderar lite, vad är meningen att jag ska göra med mitt liv?

Jag börjar bli såpass gammal nu att det vore skönt att bestämma sig för vad som ska hända när jag blit stor. Jag är inte stor än, jag vill inte vara det, men en dag måste jag ju bli det och vad vill jag göra då?

Vara seriös och studera vidare?
Det är inget jag kan påstå att jag är speciellt sugen på. Men jag vill ha ambitioner, men vad för några?
Jag har verkligen ingen aning om vad jag vill göra med mitt liv.

Jobba vidare här?
Ja det vill jag göra så länge jag trivs och mår bra av det, det kanske jag inte gör hela livet, vad ska jag göra då?


Ut och resa? Jag har aldrig känt något behov av det innan och det gör jag inte nu heller direkt. Även om jag faktiskt vill åka till mina tigrar i Thailand, men det är bara för tigrarnas skull, likaså att jag vill åka till New York, det är ju bara för hockeyns skull. Varför annars?
Jag har knappast inget behov av att åka någonstans för att pressa på stranden heller, det ger inte mig någonting förutom att jag bränner mig blir illröd i 2 dagar och sedan lika blek som innan.

Jag känner inget behov av att se hur resten av världen ser ut, det lockar mig inte att få se alla kända monument och sånna saker, tex, kinesiska muren, lutande tornet i pisa, osv. Det är inte ens i närheten av intressant. Åka Sverige runt? Näe det känns inte så lockande heller. Jag ska ju trots allt inspektera Åbo:s hamn nästa vecka, det räcker.

Hitta en karl att dela mitt liv med?
Inte en chans, jag skulle aldrig sumpa min frihet för en annan människa. Jag är inte redo att binda upp mig för resten av livet med en och samma man. Jag kan dessutom själv, allt jag vill kan jag. Sämre är jag inte!
Alltså känner jag inget behov av att dela mitt  liv med någon annan, att känna mig uppassad, omhändertagen, älskad och tvingas vara så där mysig, att tvingas anpassa mig efter någon annan och göra uppoffringar på mitt liv, nej tack, det känns verkligen inte aktuellt.

Jag vet egentligen vad jag vill, jag vill ha mitt hus på landet, mitt alldeles egna hus, mitt bara mitt, med stor trädgård och en hel drös med rottisar. Jag vill jobba mina nätter och driva min alldelles egna rottiskennel. Min bara min, ingen annans, ingen som talar om för mig att jag måste göra så eller så, jag kan och vet själv vad jag behöver göra.
Min kennel, tänk er, Emmas  rottisar, min hyllning till den finaste och vackraste hunden som någonsin vandrat runt här på jorden, King, den enda som alltid var ärlig, som aldrig klagade, aldrig gnällde på mig för att jag inte lagat mat, eller städat, som bara gav mig en sanslös massa kärlek, han som respekterade mig för den jag är och accepterade mig trots allt dumt jag gjort. Han som aldrig svek utan som alltid fanns där. Det gör han än, han finns alltid kvar och alltid med mig, fast inte på samma sätt.

Han fattas mig, min vackraste och bästa vän nägonsin, det är enormt tomt utan honom och saknaden efter honom är enorm och extrem. Han gav mig allt jag behövde, allt jag ville ha, ha tänk er, en enda liten varelse kunde ge mig allt, han är det enda mitt liv saknar. Han, King,  min mening med livet.

Men han kommer inte tillbaka hur mycket jag än vill, jag vet att han är med mig och aldrig lämnar mig.
Jag kommer vara honom evigt tacksam för alla stunder vi hade ihop, alla upplevelser, både dom bra och dom dåliga ( klart vi hade sånna med, han var allt vild ibland.) Tacksam för allt som vi hann med att uppleva tillsammans, alla äventyr på landet, alla bus stunder och självklart alla mysstunder.
Som tack till honom vill jag ha flera som han, massor, jag vill låta hela mänskligheten få möta på dom bästa vännerna man någonsin kan få, som alltid ställer upp på en. Den bästa rasen i alla lägen, stor, trygg, stabil och fruktansvärt tillgiven. En rottis är allt man behöver!!

Jag vet att jag kommer skaffa en/flera hund/hundar en dag, rottisar självklart, alla små hyllningar till min bästaste bäste vän, min ängel.
Men inte nu, det är inte rätt. Men det kommer och med den tanken så vet jag precis vad jag ska göra med mitt liv.

Jag ska fortsätta som jag gör, jag ska göra precis det jag känner för för dagen, för jag är jävligt nöjd med mitt liv som det är. Min vetskap om att jag en dag kommer äga det där huset på landet och min egen rottissamling räcker för mig. Det är inget jag behöver nu, men en dag kommer den dagen men tills dess tänker jag ta livet precis som det kommer, göra precis det jag vill och bara njuta. Livet är trots allt underbart, även om min saknad efter King är helt sjuk just nu, man måste ta vara på det, det kanske inte kommer en morgondag, ibland kan det gå jävligt fort, det vet vi, så gör det du vill med ditt liv, för det tänker jag göra!

Ha drömmar, planer och visioner för framtid och se till att förverkliga dom en dag, men tills dess, LEV!!
Ångra inte det du gjort utan det du aldrig gjorde!



Ser att det hela bloggen låter jävligt deprimerande, det är den inte, allt är bara en mäng tankar som bara ramlade ner som en blixt i hjärnan på mig! Så kan det gå när man har en väldans massa tid med sig själv!


En bild på det underbaraste måste oxå vara med!